Förintelsen (so historia)

                                                  Förintelsen

Förintelsen, som var nazisternas attentat att utdöda de som var judar i Europa under det andra världskriget. Det beräknas att antalet judar som dog under de 12 åren med nazisterna på makten dödades mellan 5 och 6 miljoner judar (en beräkning påstår att minimumet döda judar var 5 596 000 och maximumet 5 860 000). Adolf Eichmann (högsta administratör av förintelsen) uppgav siffran 6 miljoner, vilket även är FN:s officiella siffra. Ungefär 2,9 miljoner av dem dog i ett förintelseläger, där det var vanligt för en jude att dö utav att bli mördad i en gaskammare (ungefär hälften av dem på förintelselägren blev det), dö utav svält, misshandel, sjukdomar, köld eller hårt arbetande. Förintelsen började år 1933 och varade till år 1945, alltså 12 år.

Förintelsens början: När nazisterna hade tagit makten i Tyskland året 1933, hade de först inte planerat att få Tyskland judefritt genom att ta död på judarna, utan de ville tvinga dem att emigrera till andra länder. Men de andra länderna ville inte ta emot judarna.

Själva planen på att utrota judarna växte efter invasionen av Sovjetunionen då inte längre resurserna räckte till att ta hand om alla judar som fanns i de erövrade områdena

Förintelseläger: År 1942 bestämdes det av nazisterna att judar skulle skickas till förintelseläger där ungefär hälften av dem blev gasade ihjäl i gaskammare. Samtidigt som judarna behövde dö enligt nazisterna, så behövde Tyskland även arbetskraft eftersom att många av männen i rätt arbetsålder var med i armén eller de andra vapenslagen. Därför användes många av Förintelsens offer som slavarbetare innan de avlivades. Under tiden i förintelselägren dog det även många judar på grund av annat som exempelvis svält och sjukdomar. 

Det fanns fyra renodlade förintelseläger, Chelmno, Belzec, Sobibor och Treblinka. Alla låg i Polen som då var ockuperat. Gaskammarna var uppbyggda att föreställa duschar för att lura judarna till att det var duschar och sedan spruta ut koldioxid som dödade alla offren. De flesta av judarna som deporterades till förintelselägren blev avrättade direkt vis sin ankomst. Endast en minoritet valdes ut och hölls vid liv för att utföra de nödvändiga arbetena i lägret. En särskild arbetsgrupp som kallades Sonderkommando. Fångarna var tvungna att bära ut liken från de som dog i gaskammaren och bränna dem.

Förintelselägren var förhållandevis små och fungerade enbart som avrättningsplatser. Bostad och andra byggnader behövdes endast för lägervakterna och det låga antal fångar som arbetade i lägret.

Belzec, Sobibor och Treblinka var igång under åren 1942-1943. Förintelselägret Chelmno var i drift under två perioder, den 8 december 1941 till mars 1943 och från den andra april 1944 till den 17 januari 1945. Sammanlagt blev över två miljoner judar dödade i dessa fyra förintelseläger.

Två av de läger som upprättades i det ockuperade Polen Auschwitz-Birkenau och Majdanek fungerade som kombinerade koncentrations- och förintelseläger. När man ankom till ett av dessa läger fick fångarna genomgå selektioner om vilka man skulle ta ut och ha som slavarbetare och vilka som skulle bli sända till en gaskammare. Gamla, kvinnor och barn blev oftast skickade till en gaskammare direkt vid ankomsten.

Auschwitz-Birkenau var det allra största nazistyska lägret och blev centrum för utrotningen av Europas judar.

Majdanek var mycket mindre, och gaskammaren hade inte kapacitet att döda fångar i en stor skala. Men det faktum att en del av de judiska fångarna fördes direkt till gaskamrarna vid ankomsten gör att man brukar räkna det som ett förintelseläger.

I både Auschwitz-Birkenau och Majdanek användes Zyklon-B i gaskamrarna. Egentligen så var Zyklon-B ett bekämpningsmedel mot skadedjur, som användes för avlusning av kläder och baracker i lägren. Det tillverkades av det tyska företaget Degesch (Deutsche Gesellschaft für Schändlingsbekämpfung), ett dotterbolag till det tyska kemikoncernen I.G. Farben. Ämnet levererades i kristallform och när det kom i kontakt med luftat utvecklades en giftig gas. Kristallerna förvarades i slutna behållare, som tömdes ner i öppningar på taket i gaskamrarna.

Följder:

-FN beslutar år 1947 att tillerkänna ett område i det historiska Israel, i ett brittiskt NF-mandat, för att bilda staten Israel som tillflyktsort för judar.

-Nürnbergsprocessen där många ansvariga för Förintelsen dömdes utifrån vittnesmål och bevisning. Flera av de värsta förbrytarna begick däremot självmord, blev dödade av motståndare eller gömde sig i exil (exempelvis Sydamerika).

-Förintelseförnekelse: nynazister, islamister, kontroversiella politiker och historiker har förringat Förintelsen och dess omfattning, uttalat misstro mot bevisen och lagt skulden på judarna, till exempel president Ahmadinejad och David Irving.

-Innan och i början av andra världskriget sågs Adolf Hitler och Tyskland som goda förebilder av många ledare i och utanför Europa, inte minst inom militären. Efter kriget samt avslöjandet utav Förintelsen kom det en stark reaktion av avståndstagande som ledde till förbud mot nazistiska organisationer och symboler i många länder. I en del länder är boken Mein Kampf (Hitlers bok) förbjuden.

-Inom skolundervisning har frågor om rättvisa, kulturell mångfald och etnisk diskriminering fått mer utrymme under efterkrigstiden, på många håll som obligatorisk undervisning. Ofta klasser på minnesplatserna som studiebesök/skolresor.

Källor:

http://www.ne.se/lang/förintelsen

http://www.so-rummet.se/kategorier/forintelsen

http://sv.wikipedia.org/wiki/Förintelsen

http://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/forintelsen/forintelselager

So de 3 revolutionerna i Ryssland (Historia)

3 revolutioner i Ryssland

Det första revolutionsförsöket 1905:

Det första stora ryska revolutionen och storskaliga upproret mot det sociala och politiska styret hände 1905. En lång tid av missnöjesyttringar från bönder, arbetare, studenter och intellektuella kulminerade i Blodiga söndagen i januari, då fredliga demonstranter blev mördade av regeringssoldater framför Vinterpalatset i Sankt Petersburg. Generalstrejker spred sig ifrån huvudstaten till de andra stora industristäderna och längs transsibiriska järnvägen och arbetarna fick ihop i arbetarråd för att organisera strejkerna samt bli beväpnade. På landsbygden gjorde bönderna uppror mot godsägarna och under juni utbröt myteri på pansarkryssaren Potemkin i Odessas hamn.

I det ryska imperiets ej ryska delar vaknade revolutionsvågen från St. Petersburg både socialistiska och nationalistiska stämningar. Liberala kretsar tog samtidigt tillfället i akt att ha krav på en konstituerabd församling, vilket gav tsaren Nikolaj II chans att utfärda så kallat oktobermanifestet, vilket utlovade en konstution och en vald riksförsamling, duman. Reformministern Sergej Witte ställdes i spetsen för ett nytt ministerråd.

Nikolajs reformpaket nådde avsett resultat genom att splittra den heterogena tsaroppositionen och möjliggöra för regeringrn att lägga ner revolutionsattentatet och arrestera ledaren till den.

Februarirevolutionen 1917:

Enligt vår tideräkning så utspelade sig februarirevolutionen under mars. Denna revolution berodde bland annat på att tsaren vid ett antal tillfällen upplöste duman och därmed svikt sina konstitutionella löften till liberalerna. Att upproret fick en uppslutning så bred och så omstörtande förlopp borde därmed tillskrivas första världskriget, vars kaotiska utveckling för Rysslands del klart visade tsarens och den militära samt civila byråkratins oförmåga att styra landet.

Sen hungrade arbetare förenats med Petrogradgarnisonens soldater i ett allmänt uppror fanns tsaren i mars för gott att abdikera. I dennes ställe satt duman in en provisorisk regering, som besod av radikala liberaler och moderata socialister. Som allt svårare konkurrenter om den reella makten framstod Petrograds arbetar- och soldatsovjet, som efter 1905 års mönster organiserat sig på fabriks- och förbandsbasis och något stora medlemstal.

Oktoberrevolutionen 1917:

Natten innan 7:de november så störtade bolsjevikpartiet under Lenins styrande, den provisoriska regeringen i en icke dramatisk och nästan helt oblodig statskupp genom att ockupera viktiga kommunikationsknutpunkter i Petrograd och inta Vinterpalatset, där den provisoriska regeringen hade inrätt. Denna lyckade statskupp av ett välorganiserat men numerärt obetydlig parti, utifrån en äldre tideräkningsprincip ofta benämnd oktoberrevolutionen, låter sig endast förklaras mot bakgrund av den fortsatta sönderfallsprocess som Ryssland gick igenom under trycket av krigsmotgångar och hungersnöd, en pågående bonderevolution, nationellafrigörsprocesser och en allt tuffare matkamp mellan en samhällsbevarande regeringsmakt och allt mera radikala sovjeter.

Bakom den provisoriska regeringens allt större svårigheter att hålla ihop och legitimera sitt styre låg framför allt ett envist fasthållande vid krigsförpliktelserna till ententen, trots befolkningens krigströtthet. Mot regeringen stod socialister med frikostiga löften om fred, jord, bröd och nationellt självbestämmande.

Mest skicklig på att avläsa den politiska temperaturen i sovjeterna och i befolkningens stora lagar var bolsjevikerna. Deras ledare visade sig därtill tillräckligt hänsynslösa för att undanröja inte endast motståndare i de gamla regimerna utan även socialister som på olika grunder motsatte sig maktövertagandet. Formellt tog revolutionen slut när Allryska sovjetkongressen senare under revolutionsdagen övertog den politiska makten i Ryssland. Reellt övertogs makten av Folkkommissariernas råd, ett organ som uteslutande bestod av bolsjeviker.

Med kulmen i boljevikernas maktövertagande upphöjdes revolutionen under sovjettiden till världshistoriens avgörande vändpunkt. Den västliga historiografin har inte varit lika enig i bedömningen om betydelsen av den. För kalla kriget traditionalister och revisionister framstod den ryska revolutionsepoken visserligen också som en av historiens avttendelare; de förstnämnda förlade den stalinistiska totalitarismens rötter dit, medan se sistnämnda utdömde det tsaristiska samhället och tog fasta på Lenins revolutionära kamp för och visioner om ett socialistiskt samhälle utan förtryck, exploatering och ojämlikhet.