Skelett
Ordet skelett kommer från det grekiska ordet skeleto’s som betyder ”förtorkad kropp”.
Hos oss människor finns det normalt 206 ben men man har ofta fler. Det kan vara stor variation mellan hur många ben man har, men inte så stor skillnad. Men kan få extra av vissa ben och benen utgör ungerfär 20% av ens kroppsvikt. Det finns olika slags ben som till exempel ”rörben”, ”luftförande ben” och ”platta ben”.
Här är lite fakta om olika ben: Sesamben är ben med en ledyta som ligger i en sena eller ett ligament i anslutning till en led. Sesambenet förskjuter senan från ledens rörelsecentrum och påverkar biodynamiken så att mindre energi behövs för att utföra rörelsen. De är alltså i praktiken små hävarmar.
Knäskålen: Det är ungefär samma sak som ett sesamben men betraktas i praktiken som ett riktigt ben. Det är på grund av sin storlek och sin betydelse för knäledens funktion.
Den röda och gula benmärgan: Inuti skelettbenen finn det gul eller röd benmärg. Den röda utgör kroppens blodbildande organ och den gula består av fett och finns bara hos vuxnas skelett (mest i armar och ben).
När man födds är bara en liten del av ens skelett förbenat och det består nästan enbart av brosk. Man utvecklar sig och förbeningscelnter uppstår i hundratal. Eftersom man vet ungefär när olika förbeningscenter med röntgen och speciella förbeningstabeller (osssifikationstabeller). Efter ett par år förväntas det vara färdigvuxet.
Många flercelliga djur har hårda skelett. Här är några.
Blötdjur har ofta hårt skelett som till exempel hårt skelett som skal skal (som snäckor, musslor och en bläckfisk som heter Nautilus) och är framför allt ett skyddande exoskelett, men bildar även fäste för musklerna, till exempel musslornas slutmuskler. Det utsöndras av huden på den kroppsdel som kallas mantel. Det består av ett yttre skyddande lager av förstärkta proteiner (persiostracum), ett mellanlager av kalciumkarbonatkristaller och proteiner samt ett inre lager av många tunna kalciumkarbonatskikt (pärlemor) som tillväxer i tjocklek när djuret växer.
Tagghudingarnas kalciumkarbonatrika skelett bildas inuti huden och är således ett endoskelett, även om det oftast fungerar som ett exoskelett. Till exempel sjöstjärnor och sjöborar består det av taggiga plattor över nästan hela kroppen. I ormstjärnornas starkt rörliga armar och i sjöborrarnas käkapparat samarbetar muskler och skelettelement på ett invecklat sätt.ipf
Källor: http://www.ne.se/lang/skelett Tisdag v. 12 2012
http://www.ne.se/lang/skelett Onsdag v. 12 2012
Benskörhet
Benskörhet (osteoporos) gör att man får nedsatt hållfasthet i skelettet som följd av sjukdom eller åldrande. Kroppens benmassa dvs dess sammanlagda innehåll av benvävnad är då reducerad, men dess mineralhalt (mineralmängd per volymenhet bensubstans) är vanligen normalt. Sjukdomen orsakar mycket lidande för de som har sjukdomen och dessutom en stor kostnad för samhället. Mellan 100 000 och 200 000 kr det första året. Om man räknar vidare så blir ungefär 30% av vårdplatserna på landets ortopediska kliniker upptagna på patienter med höftfrakturer eller komplikationer av sådant. Diagnosen benskörhet förutsätter att personens benmassa är påvisbart reducerad i en omfattning som överstiger den minskning som normalt sker med åldern. Skattning av benmassan sker genom mätning av bentätheten, vilken är ett uttryck för kvantiteten benmineral i detundersökta området. Mätning kan se med hjälp av svag röntgenstrålning (dual energy X-ray absorpiometry, förkortning DXA eller DEXA), alternativ med kvantitativ datoromografi eller kvantitativ ultraljudsteknik.
Dem som har störst risk att få sjukdomen är dem av det kvinnliga könet. Det är på grund av att de har mindre benmassa, har snabbare förlust av bensubstans och lever längre. Exempel på riskfaktorer är alkohol, D-vitaminbrist och längre tids medicerinering med kortisonpreparat i tablettform. Risken för en medelålders svensk kvinna att under återstoden av livet få en eller flera osteoporosfrakturer är ca 50% motsvarande tal för höftfraktur är nära 25%. Motsvarande risker för män är omkring hälften så stora.
Behandlingen vid konstaterad benskörhet inriktas på att bromsa förlusten av benvävnad och reducera risken för frakturer. Levnadsvanor som utgör riskfaktorer bör ändras så möjligt som det går. Alla med benskörhet rekomenderas att ta kalcium och D-vitaminer dagligen.
Skelettet är starkast vid 30 års ålder och blir sedan långsamt svagare och svagare. Det blir lite snabbare hos kvinnor och betydligt snabbare efter klimakteriet. En tredjedel av alla kvinnor över 70 år har benskörhet och har en stor risk att få frakturer (benbrott) till exempel höftfrakturer. Den faktan som jag precis skrev kommer från 1997.
Källor: http://www.ne.se/lang/benskörhet v.12
http://www.ne.se/lang/benskörhet onsdag v.13
http://www.ne.se/lang/benskörhet torsdag v.13
http://www.ne.se/benskörhet/1997 torsdag v.13
Skelett man har hittat
Hallonflickan: Hallonflickan var troligast offerfynd från mellanneolitisk tid (2 800-2 300 f.Kr.) i Rogestorps mosse, Luttra socken, Västergötland. Fyndet bestod av skelettet från en ung kvinna i framstupa läge, vars fötter troligen varit uppbundna uppbundna mot låren. I den ursprungliga magregionen påträffades riktigt med hallonkärnor.
Bockstensmannen: Han blev mördad 1936 vid gården Bocksten, Rolfstorps socken i norra Halland. Mannen var mellan 30 och 40 år gammal och låg nedgrävd i Bockstens mosse. Han var genomborrad med 3 pålar av björk.
Dräkten är en av den bästa bevarade i Europa från medeltiden. Den är sydd av kraftiga ylletyg och består av mantel, kjortel, struthätta, hosor, fotlappar, tygpåse, skor, två läderbälten, ett läderetui och 2 knivar med knivslidor. Innan så hade de olika plaggen olika färger. Skelettet är också välbevarat.
När Bockstensmannen 700 år efter sin död hamnar på operationsbordet blir gåtan om hans död löst. Tidigare har man trott att Bockstensmannen, som hittades i Bockstens mosse utanför Varberg 1936, fick sina skador i huvudet av att ha legat under tryck i mossen sedan 1300-talet. Men när en plastmodell av Bockstensmannens kranium kommer i händerna på en expert på kranier, professor Claes Lauritzen, chef för kraniofaciala enheten vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, förkastas den teorin. Lauritzen är säker på att skadorna uppkommit genom yttre våld. Först fick Bockstensmannen ett slag mot underkäken, därefter ett slag vid höger öra, efter det ytterligare ett slag längre bak på hjässan. Det slaget var direkt dödande.
Källor: http://www.ne.se/hallonflickan onsdag v.15
http://www.ne.se/lang/bockstensmannen# onsdag v.15
http://www.ne.se/bockstensmannen/2006-01-23 onsdag v.15
Skelett jämförelser
Fåglar har oftast ihåliga skelett medan däggdjur har mer kompakta skelett. Fågeln har ihåliga skelett för att det inte ska bli för svårt för fåglarna att flyga.
|
|
Knölsvan
|
|
|
Rådjur
|
|
|
|
Ben
|
Längd [cm]
|
Massa [gram]
|
Massa/längd [g/cm]
|
Längd [cm]
|
Massa [gram]
|
Massa/längd [g/cm]
|
|
Överarmsben
|
29,5
|
66,0
|
2,24
|
16,5
|
42,0
|
2,54
|
|
Strålben och armbågsben
|
26,5
|
50,5
|
1,89
|
21,0
|
41,0
|
1,95
|
|
Mellanhandsben
|
13,5
|
16,8
|
1,24
|
16,5
|
33,5
|
2,03
|
|
Lårben
|
10,5
|
15,5
|
1,48
|
20,0
|
50
|
2,50
|
|
Skenben och vadben
|
20,5*
|
27,0*
|
1,32
|
23,5
|
63
|
2,68
|
|
Mellanfotsben
|
13,5
|
16,8
|
1,24
|
21,0*
|
44*
|
2,10
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar