Habbbert Walt alla kapitel

Habbbert Walts liv som dräng

Det är 1800-talet och drängen Habbbert Walt är äntligen klar med ännu en hård dag som dräng. Habbbert är 25 år och måste jobba hårt nästan varje dag och får inte alltid betalt. De dagarna då han får betalt får han väldigt lite. Han får i alla fall mat och en plats att bo på. Han har ljust hår och är lång. Han har inte sätt sin familj på flera år. Det finns många djur på bondgården och är en ganska liten bondgård men den är färgglad och de mesta färgerna var ljusa. 

-Skönt att jag är ledig i morgon. tänkte Habbbert Walt. Jag önskar att någonting som heter telefon uppfinns som man kan ringa till andra människor med och prata med dem, men det kommer nog aldrig att hända. 

Nästa dag så var Habbbert Walt och de andra drängarna de ända som är på bondgården. De andra hade åkt bort för att hälsa på deras mormor och morfar. Habbbert Walt såg att det var några får som rymde och Habbbert Walt skyndade sig ut ur sängen för att fånga fåren och få dem tillbaka i sin bur. Han sprang och sprang till slut så hade han fått tillbaka alla fåren som rymde. Då så såg han en eld i trädgården och han behövde springa ut och in hela tiden och hämta vatten. Då såg Habbbert att alla dem andra drängarna också gjorde saker för att se till att andra dåliga saker inte hände till bondgården. Det fortsatte hela dagen att försöka stoppa allt det. 
-Konstigt att allt detta händer. sa en annan dräng till Habbbert 
-Visst är det. svarade Habbbert Walt 
-Undra varför allt detta händer. sa den andra drängen. 
-Ja, fast vi måste nog fortsätta jobba för att få detta att sluta. sa Habbbert Walt. 
-Ja det måste vi nog. svara den andra drängen och så gick dem tillbaka till arbetet. 


Habbbert Walt såg att en man höll på att släppa ut hönsen och Habbbert sprang fram till honom och stoppade honom från att öppna och släppa ut hönsen. 
-Är det du som har släppt ut alla djuren, tänt eld i trädgården och gjort alla de andra dåliga sakerna? frågade Habbbert Walt mannen. 
-Ja det har jag. sa mannen. 
-Varför har du det? frågade Habbbert Walt.
-Jag ville bara retas med er, erans låg utbildade drängar. sa han.
-Sluta nu med det. sa Habbbert Walt.

Dagen var slut och Habbberts enda lediga dag hade gått åt att jobba och nu så behövde han gå och lägga sig för att nästa dag ska han upp tidigt. Nästa morgon vakna han tidigt och mjölka korna. Habbbert var väldigt trött och längtade tills han fick lägga sig. 
-Undra om korna också är trötta. tänkte han. Sen fick han fixa frukost till dem andra. Lite senare hade dem andra också vaknat och då skulle det bli en hel del mycket hårdare för Habbbert. Han skulle bli slagen, sparkade och så vidare. Han behövde bära massa tunga saker ta hand om djuren, vattna växterna och mycket mer. Men den dagen var det inte som vanligt för att bonden hade blivit sjuk. Han jobbade inte lika hårt som vanligt och vilade sig mycket.
-Idag har vi tur. sa Habbbert Walt till en annan dräng. 
-Ja verkligen. svarade drängen. 

En vanlig dag

Det är en tidig morgon och det dröjer några timmar intill tuppen vaknar och alla drängarna är vakna. Det är kallt och regnar. De mjölkar alla korna. 
-Ingen har det värre än oss drängar. tänker Habbbert Walt. När de hade gjort det så måste Habbbert Walt fixa frukost och sen gå ungefär en mil och sedan tillbaka för att fiska fisk för middagen. 
-Jag hoppas verkligen att det nappar bra idag så jag inte behöver vänta i regnet så länge. tänker Habbbert Walt. Det blev tvärtom än vad Habbbert Walt ville. Han måste vänta länge på fiskarna i det kalla och regnet. 
-Ja jag slipper i alla fall vara under vattnet som fiskarna måste. tänkte Habbbert Walt. Efter en lång stund senare gav Habbbert Walt upp och gick hem med bara några små, få fiskar. 

När han kommer tillbaka var bonden vaken. Det visste Habbert Walt när han hörde detta och såg bonden framför sig.
-Du är sen och är det all fisk du har? Du är verkligen värdelös och tro inte att du får så mycket mat till middag! skriker bonden och slår Habbbert Walt rakt i huvudet och går iväg. Habbbert Walt går direkt till sin nästa syssla för att Habbbert Walt inte vill få mera stryk av bonden. Han plockar potatis som dem ska ha med fisken till middagen den kvällen. Det är i alla fall gott om potatis men bonden tycker att han också gör ett dåligt jobb med det också och slår honom. 


Nästa syssla är att mata djuren och då så märker Habbbert Walt att dem inte har någon  mat att mata djuren med. Habbbert Walt säger det till bonden. 
-Jaha då. Du får väl skaffa mera mat då. Detta är för ditt slöande när du fiskade och plockade potatis. säger bonden och slår Habbbert Walt igen. Habbbert Walt går ut för att hitta mera mat och när han har matat djuren måste han vidare till nästa syssla.

Han somnar på vägen till den nästa sysslan som är att klippa av ullen av fåren. Bonden märker att Habbbert Walt sover och blir helt förbannad. 
-Vakna din dumma, dumma dräng! Du är väldigt värdelös och den sämsta drängen i hela Sverige! skrek bonden så högt att alla på bondgården hörde det och så började bonden jaga Habbbert Walt och kastade stenar på honom. 
-Kom tillbaka din misslyckade dräng! skrek han. Efter ett tag slutade bonden jaga Habbbert Walt. Habbbert Walt gick till sin nästa syssla så fort han kunde. När han såg fåren så började han tänka på när får hopar över en mur och man räknar dem när man har svårt för att somna så han blev trött av det och somna igen. Han vakna av att bonden hade kastat honom i en ganska djup bäck och han hade landat hårt. 
-Du betjänar detta dumma dräng. sa bonden och skrattade. Gissa om Habbbert Walt var en bra simmare. Du hade rätt, han är inte särskilt bra. Men Habbbert Walt hade tur, det var nämligen en man som hade sätt allt och hjälpte upp honom. 
-Tack för hjälpen. sa Habbbert Walt. 
-Varsågod. sa mannen. 
-Jag heter Habbbert Walt. sa Habbbert Walt. 
-Jag heter Johan. sa mannen (Johan). Jag måste gå nu, jag måste vandra långt. 
-Lycka till. sa Habbbert Walt. 
-Tack för att du muntra upp mig. säger Johan. Det var det sista Habbber Walt någonsin såg av Johan.

När Habbbert Walt var tillbaka på bondgården gick han direkt till sin syssla. Att klippa ull. Denna gången somnade han som tur inte. När han klippte ullen gick det trögt så bonden kom och skrek åt honom att skynda sig. När han äntligen var klar så slog bonden honom igen för allt han inte gillade med vad Habbbert Walt hade gjort. Nu skulle han jobba med växterna och han gjorde det ganska bra. 
-Detta är nog det första jag har gjort idag utan att bonden har blivit arg på mig på grund av hur jag har gjort det. 
-Habbbert Walt och Hugo ni ska laga maten nu! skrek bonden. Habbbert Walt och Hugo kom direkt för att laga maten. De fick fisken som Habbbert Walt hade fiskat, potatisen som Habbbert Walt också hade plockat och grönsaker som en annan dräng hade skaffat. De lagade maten och när han var färdiga med att laga maten så hade alla de andra drängarna kommit. Då så sa bonden 
-Idag så har vi inte så mycket mat så ni drängar får jobba nu istället. Alla drängarna utom Habbbert Walt klagade och gick iväg lite sura. Habbbert Walt gillade inte den maten så han hade ändån inte ätit så mycket av maten. Under tiden bonden och hans familj fick Habbbert Walt och dem andra drängarna jobba mera på gården. De jobbade med en massa tråkiga sysslor medan bonden och bondens familj åt och drängarna skulle äta fast fick inte. Habbbert Walt blev väldigt arg och han bestämde med de andra drängarna att alla skulle rymma från stället så att bonden skulle få smaka sin egna medicin. Det sista Habbbert Walt sa till sina drängvänner var 
-Hej då alla vänner. Jag kommer att sakna er och kommer aldrig att glömma bort en ända av er. Ha det trevligt och jag kanske kommer att träffa minst en av er om jag har tur men jag tror inte att det kommer att hända. Jag hopas att ni har det bra. Sen så rymde alla drängarna utan att bonden visste det. Undra hur det kommer att gå för alla drängarna. Nu vet du hur en vanlig dag är för Habbbert Walt och dem andra drängarna på den bondgården. 

En flytt till staden

Habbbert Walt hade gått och gått i flera timmar så snabbt han kunde. På vägen så hade han sett hur allting hade blivit större, bättre och finare. Husen och allt det andra var finare än han hade trott. Han hade trott att det skulle vara ganska likt. 

-Här stannar jag och villar mig. sa han till säg själv. Han sov någon timme och sen fortsatte han. 
-Men vart ska jag? tänkte han plötsligt till säg själv. Jag borde ha tänkt på det tidigare. 

Efter att ha gått någon timme till kom en man som red på en vagn med hjälp av en häst. 
-Goddag. sa mannen till Habbbert. 

-Goddag. svarade Habbbert till mannen. 
-Vart är du på väg? frågade mannen. 
-Jag vet inte. Någonstans där det inte är som det är i det hemska landet. svarade Habbbert. 
-Staden kanske skulle passa dig i så fall. Vill du rida ditt med mig? frågade mannen. -
Javisst. svarade Habbbert direkt. 
-Hoppa upp då. sa han och så började dem rida till staden. Jag heter Magnus. sa mannen. 
-Jag heter Habbbert Walt och för något konstigt skäll så skriver jag det med tre stycken b’n. sa Habbbert. Några minuter senare vilket skulle vara ganska mycket längre om Habbbert gick senare var dem framme. 

-Hej då Habbbert Walt. sa mannen. 

-Hej då själv Magnus. sa Habbbert och så var han äntligen framme.

Han hade inte tid att titta omkring men av det han såg blev han förvånad för att han trodde att det skulle vara mer som ute på landet vid bondgårdarna. Den natten hade han ingenstans att bo så han fick sova ute någonstans. Nästa morgon var han glad.

 -Nu ska jag slippa min bonde som var så sträng. Detta är nog bättre än att vara dräng. I mitt liv är detta nog den bästa dan, för jag har flyttat till stan. Här kan jag vara glad, jag kommer trivas i denna stad. Tra la la. sjöng Habbbert intill han blev avbruten av ett skrik.  
-Där är en sådan ond dräng som kommer hit för att ta vårans pengar, mat, jobb och kläder. Vi tänker inte tillåta det, nu tar vi honom och klår honom intill han dör. skrek en man. 
-Ja det gör vi. 
-Ingen dräng ska få mitt jobb som bagare. svarade en annan man. 

Sen så började en massa människor jaga Habbbert omkring i staden. Habbbert kunde inte hålla sig ifrån dem hur länge som helst så till slut kom dem ikapp honom. Han blev slagen, sparkad, spottad på och allt möjligt annat. 

-Ok, jag trodde att det skulle vara bättre. tänkte Habbbert. Det kom en polis förbi och såg vad de gjorde mot Habbbert och stoppade det.  
-Hur gick det? frågade polisen Habbbert. 
-Aj jag aj jag tror att jag kommer att dö aj om jag aj när jag har stannat här länge aj länge bland alla här som hatar mig. svarade Habbbert. 
-Nä det kommer inte att hända. Vi poliser kommer att stoppa det. Du kan lita på oss. Gör du det? frågade polisen. -Jo klart att jag litar på er män det kanske händer ändån. sa Habbbert. 
-Men ha en bra dag och jag hoppas att du trivs här i staden. sa polisen.

Habbbert hade inte märkt intill då det men det var mycket mera människor i staden än i landet. Det var människor vart han än såg. Han visste inte ens att det fanns så många människor i hela Sverige.

-Jag måste skaffa ett jobb. tänkte Habbbert för sig själv. Jag vet inte var man hittar jobb och hur man gör. Jag borde vara en lärling till en lärling så jag vet hur man är en lärling. tänkte Habbbert

Sen så började Habbbert leta efter ett jobb. Ända tills han märkte en sak han märkte att personen skulle komma närmare och snart märka honom. Han märkte också att det var bonden han jobbade för innan och han visste att det skulle sluta illa om hans bonde skulle märka honom och fånga honom. Så Habbbert sprang iväg. Fast bonden märkte nog att Habbbert var där för att han sprang efter. Han jagade Habbbert men Habbbert ville verkligen inte bli en dräng igen och säkert bli ännu sämre behandlad så han fortsatte att springa. Men bonden slutade inte att jaga honom och Habbbert märkte att många tittade på dem. De sprang och Habbbert hörde att några höll på att prata att de inte var välkomna till staden och att de skulle ta dem. De var fulla av energi och Habbbert och bonden hade sprungit mycket så de kom lätt ifatt bonden för han var bakom Habbbert så Habbbert hade kommit undan denna gången men bonden visste nu att Habbbert bodde där och han visste att bonden inte hade get upp så han skulle akta sig. 

Habbbert visste vad han skulle jobba som nu. Han ville bli en lärling till en fiskrensare fast han hatade fiskar. Han behövde hitta ett ställe att göra det på så han letade och till slut hittade han ett ställe. Han gick in och frågade om han fick jobba där.

Samtidigt var bonden mycket, mycket arg. Han hade blivit stoppad för att några personer hade trott att han skulle ta deras jobb fast han inte ens var där för att jobba. Han gjorde bilder med Habbberts ansikte på och skrev att han ville ha dena personen fångad och lämnad till honom levande. Han hade också skrivit att det var en belöning. Bonden satte ut dem här och där så att folk skulle se dem. Han tänkte att han snart skulle få tillbaka en dräng och var nöjd med det. När han hade hängt upp alla bilderna så var det ganska många som letade efter Habbbert i staden. Nästan alla som letade gjorde det för belöningen eller att få bort honom så att han inte stjäl deras jobb men några gjorde det för skojs skull.

  Habbbert skulle bli en lärling för en fiskrensare nästa dag så han ville vara pigg och må bra så han gick och köpte nyttig mat och sen så gick han och la sig direkt. Han la sig utanför jobbet så han inte skulle gå vilse. Nästa dag så var han lärling till den bästa fiskrensaren (för att han skulle bli så bra som möjligt). 

-Vill du pröva på en fisk nu en gång? frågade han Habbbert. 
-Ja det vore bra att få öva en gång. svarade Habbbert. 

Han gjorde det. Det gick ok. Han fick pröva en gång till. Det gick faktiskt lite bättre. Massa fiskar och många timmar senare så var den jobbdagen slut. Hans scheff gick fram till Habbbert.

-Jag tyckte att du gjorde bra idag och du kan börja jobba istället för att vara en lärling. sa Habbberts scheff. 
-Va? Tycker du? frågade Habbbert. 
-Ja det tycker jag. Vill du fortsätta vara en lärling eller bli en arbetare? Valet är ditt. frågade Habbberts scheff. 
-Jag skulle gärna bli en arbetare. Nu vill jag verkligen bli det när jag hör att du tycker det. svarade Habbbert. 
-Ses imorgon. sa Habbberts scheff. 
-Hejdå. sa Habbbert.

Under samma tid hade bonden fått en person att samarbeta med medan massa andra personer letade efter honom själva.

-Jag har en idé. sa mannen som bonden samarbetade med. 
-Vad bra. Vad är planen? frågade bonden. 
-Jo först måste jag veta en sak som inte många gillar men din dräng gillar. sa mannaen. 
-Knappar. svarade bonden direkt utan att behöva tänka. 
-Vad bra jag råkar ha en massa knappar. Detta är planen. Vi sätter ut knapparna så han följer efter dem och går rakt i en bur. svarade mannen. 
-Bra idé men varför i hela friden har du en massa knappar? frågade bonden. 

Lite senare när Habbbert hade gått in i fällan så kom bonden och frågade

-Varför övergav du mig och var är dem andra drängarna? fråga bonden 
-Jag rymde på grund av hur jag blev behandlad och jag har inte en enda aning var de andra drängarna är. svarade Habbbert. 
-Men nu är du fast. Du kan inte göra någonting om det dumma, osmarta dräng. sa bonden. 
-Du kommer inte undan med detta. svara Habbbert.

Bonden satte upp buren med Habbbert i på sin häst och vagn. När han var där uppe såg han en av de andra drängarna i en annan bur.

-Psst. Hallå. sa Habbbert till honom. 

-Hej Habbbert. Jag ser att han också har dig. Oh vad är detta? Det är nog nycklarna till din bur. Tur att jag när dem. sa han och gav dem till Habbbert. 

Habbbert låste upp sin bur och letade efter nyclarna till den andra drängens bur. Han kunde inte hitta dem och gav upp så han tog buren och hoppade av. Han sprang iväg med buren. Efter ett tag orkade han inte bära den mer. 

-Förlåt men jag orkar inte bära mera. Jag lämnar dig här. Om det inte vore för dig så hade jag fortfarande varit fast i buren och behöva bli dräng igen. Jag skulle ändån inte kunna få ut dig. Var inte orolig. Jag kommer med mat och vatten till dig så ofta jag kan. Hejdå. Lycka till. sa Habbbert till innan dess drängren i buren.

Habbbert gick tillbaka och som tur var det inte så långt tillbaka. Han tog något att äta och dricka och gick tillbaka till drängen. Han fick dela mackan i några delar och böja delarna lite för att få in den. Glaset gick inte in, så Habbbert fick hälla ner vattnet och den andra drängen fick dricka så mycket han kunde. 

När han hade get innan dess drängen i buren mat gick han tillbaka och gick in i ett hotell som var nära stället där han jobbade. Han sov där över natten och nästa morgon gick han till jobbet. Han var tidig och scheffen så att om han började när han kom fick han sluta tidigare. Han jobbade så hårt han kunde hela dagen. 

Efter den dagen gick han till innan dess drängen i buren med mat och dricka. 

-Jag måste använda toaletten. sa innan dess drängen i buren. 
-Ja det vet jag inte hur vi ska fixa. sa Habbbert. 
-Jag fryser också. sa drängen i buren. 
-Aj då. sa Habbbert. 

Det var några som ville ta Habbbert så de skuggade honom och tänkte ta honom när han sov. De väntade några timmar utanför hans hotellrum så de var säkra på att han sov. Då sågade de upp dörren och tog honom. De bur honom till bonden och bur upp honom på vagnen. Bonden gav dem en belöning och så gick de. Men efter ett tag så vaknade Habbbert av en mardröm. Han skrek så att bonden märkte det. Han märkte själv att han var uppe på vagnen så han hoppade av. Bonden jagade honom med vagnen men det var mörkt så hästen och bonden såg inte så bra. Bonden kom ifatt honom efter ett tag av letande och hoppade ner. Men när han kom ner så hade Habbbert redan hunnit springa en bit och när han kom upp igen så kunde han inte se Habbbert.

Nästa morgon var Habbbert trött och på vägen till jobbet märkte han att många tittade surt på honom. Han försökte komma ifrån det och komma in i jobbet så fort som möjligt. På vägen märkte han en bra sak. Någon hade tagit bort bilderna där det stod om att han skulle bli fångad. Han undrade vem som hade gjort det. När han kom in i jobbet kom scheffen fram till honom.

-Vi håller på att gå i konkurs tyvärr. Så jag vet inte hur länge hur länge du kommer att kunna jobba här mera. sa scheffen. 
-Ja visst är det synd. Jag hoppas att det går bra nu och framöver. svarade Habbbert. 

Arbetet var hårt och trögt. Han trodde att han skulle somna och att han skulle bli slagen precis som på landet. Men han blev inte slagen och somnade inte heller. 

När dagen var slut gick han direkt med mat och dricka till innan dess drängen i buren. 

-Tack för du gör detta. Jag uppskattar verkligen att du tänker på mig. Jag har det verkligen svårt här inne. Så ju mera hjälp jag får desto bättre mår jag. Du kommer inte att tro på det men detta är nästan jobbigare än att vara dräng men att vara dräng är lite jobbigare.

Habbbert gick iväg och på vägen tänkte han om det fanns något sätt att få ut innan dess drängen i buren. Hur mycket han än tänkte så kunde han inte komma på ett ända sätt att få ut honom. Han ville komma på ett sätt men hur mycket han än tänkte och ville kunde han inte komma på ett ända sätt som man kunde få ut honom.

På vägen gick en man fram till honom slog honom hårt i magen och gick iväg. Habbbert fick väldigt ont. Han tänkte att han behövde köpa nya kläder. Han gick direkt till ett ställe och köpte nya kläder. Han var nöjd med det för då så blev han inte slagen av alla människor längre. Men det fanns bara en nackdel. Han använde nästan alla hans pengar han hade på den. Han tänkte inte heller på att han inte kunde ha på sig den varje dag. Nästa dag när han förstod det tyckte han att den var onödig och sålde den. Han lyckades inte sälja den till någon för samma pris som den kostade men halva priset av vad han köpte den för fick han den såld. Så det gick tillbaka till att han blev slagen. 

Det gick lite sämre för Habbbert jobb. Han behövde gå med mat och dricka till innan dess drängen i buren. Han blev slagen mera. Drängen jagade omkring honom mera. Ja det höll på att bli hårdare för honom. Efter en vanlig dag när han var ute och gick kunde han ha stora sår, blöda och till och med blivit räddad av en främling. Men det var ofta ganska mycket värre. Han och innan dess drängen i buren fick leva på allt han hade.

En dag var han med innan dess drängen i buren för att de inte skulle vara ensamma.

-Kommer jag någonsin att komma ut ur buren? frågade innan dess drängen i buren. 
-Jag kan inte svara säkert men jag ska göra det bästa som inte inkluderar att gå till var gamla bonde och försöka hitta och sen ta nycklarna i smyg. svarade Habbbert. 
-De här fria dagarna som jag upplevde efter att ha varit dräng och innan jag hamlade här i buren var de bästa dagarna i mitt liv. sa innan dess drängen i buren. -Jag ska försöka hitta på en idé. Jag är skyldig dig allt. Det var du som rädda mig. sa Habbbert.

  

Nästa dag så var Habbbert glad för att han hade läst i tidningen om att det hade gått bra för en annan av dem som brukade vara dräng som och också jobbade på samma bondgård. Så han var glad när han åt frukost, när han jobbade och när han jobbade. Han var glad hela dagen. I tidningen stod det tillräckligt mycket om honom så att Habbbert kunde skicka ett brev till honom. Han skicka ett där det stod grattis och sådant på. När han hade skickat det och var på vägen tillbaka så gissa vem han stötte på. Han stötte på bonden. Bonden började jaga honom omkring i staden. Ja nu är detta kapitlet slut och nu vet du hur Habbbert har det i staden. 

Till Amerika

Det är i mitten av 1800-talet och drängen Habbbert Walts jobb har gått i konkurs. Han är ute vid stranden och går. Plötsligt ser han en flaska med en lapp i. Han väntar på den att komma lite närmare och han tar den. 

På lappen står det ”Hello who ever you are. Please help me. I have it terrible here. I know you are probally a stranger but please help me. I live in America or to be more exaxtly I live in Washington. If you save me from this terrible thing I will give you a huge award. I have put out some clues befor it happend because I knew it would happen”. -Jag åker dit och hjälper honom/henne så snart jag kan. tänkte Habbbert Walt. 

Efter några dagar med att leta efter saker på marken och sälja så fick han reda om att det snart skulle gå en båt till Amerika. Han visste  att han inte skulle ha råd att åka så han tänkte smyga sig på i hemlighet. Nu var det äntligen den dagen då det var dags för honom att smyga på båten. Det var en lång resa men han klarade sig bra tills en dag då en man som jobbade på båten inte kände igen honom. Han frågade Habbbert Walt 

-Är du en fripassagerare? 

-Ähhh ehhhh det är så här att eäh ohhhh ahhh ähhh. svarade Habbbert Walt. 

-Du är en fripassagerare. sa han. 

-Vad ska jag göra? nu tänkte Habbbert Walt. 

-Du vet om att vi inte kommer att ta dig hela vägen till Amerika gör du? sa mannen.  

-Inget att oroa sig för. hörde dom en röst säga. Jag kan betala för honom. 

Lite senare. 

-Tack för att du hjälpte mig. Vad kan jag göra för att tacka dig? sa Habbbert Walt. 

-Inget. sa den mystiska mannen. 

-Jag heter Habbbert Walt med 3 b’n och är på väg till Amerika för att jag gick vid stranden och såg en lapp eller flaskpost om jag ska vara petig. Det stod att någon behövde hjälp. Jag gör detta mest för att det är en belöning. sa Habbbert Walt. 

-Jag heter Melvin och åker till Amerika för skojs skull men det skulle vara kul att hjälpa dig. Du kan ta hela belöningen och du kanske behöver hjälp. Du måste inte ha med mig om du inte vill. sa Melvin.

Habbbert hade fått ett eget rum i båten och skulle sova och han fick en mardröm om att båten blev attackerad av massa fåglar med helt röda lysande ögon. Dem rev av skinnet an allas ansikten och bet av någras fingrar. De kastade ner bomber på båten. Alla människor hoppade ner i livbåtar och gjorde de bästa de kunde i stormen och det vilda havet. Alla förutom Habbbert. Han han inte på en båt och alla fåglar flög mot honom. Han sprang så fort han kunde men de fortsatte jaga honom. Men åskan och havet började också försöka attackera honom så han behövde vara ännu mera försiktig. En fågel tog en av hans ögon och åt den. Då kom innan dess hans bonde med fågel-vingar och flög rakt mot honom. Men en blixt slog ner på honom. Han hade svårt att flyga då och trilla ner på båten. Han gick rakt mot Habbert.

-Bra gjort fåglar. sa han. 

Han tog fram en kniv och skar ut Habbberts hjärta och kastade det ner i vattnet. Han och fåglarna flög iväg. Båten krockade i en stor sten och båten med Habbberts lik på sjunknade.

Habbbert vaknade och gick ut. Han såg en fågel. Han blev rädd men sen förstod han att det bara var en vanlig fågel. Han hörde en röst.

-Ja är du redan vaken? Habbbert vände sig om och såg Melvin. 

-Jo jag hade en mardröm. svarade Habbbert.

-Jaha. Får jag veta vad den handlade om? frågade Melvin.

-Jo jag var ensam på båten och min bonde kom och mördade mig. sa Habbbert.

-Vad hände med oss andra? frågade Melvin.

-Jo ni hade flytt när fåglarna hade kommit. Jag han inte med. sa Habbbert.

-Varför attackerade fåglarna oss? frågade Melvin.

-För att de tillhörde min dumma, onda, elaka bonde. Varför är du vaken? frågade Habbbert.

-För att äh hmm tja ehh låt mig tänka. Ehh jo det är så hära att jag inte brukar sova så mycket. Jag vet inte varför. Så fråga mig inte, för om du gör har jag inget svar. sa Melvin.

-Detta mid mig ensam, själv, fast på båten och inte tro att jag kommer klara mig påminner mig om en vän. Han är fast i en bur som jag har gömt så ingen hittar den. Jag kallar honom för han som brukade vara en dräng i buren. Jag kallar honom det för att han brukade vara en dräng men nu är han fast i en bur. sa Habbbert.

-Men varför är han fast i en bur? Detta låter väldigt konstigt till mig. frågade Melvin.

-Jo bonden hade oss och han fick tag på min nyckel och fick upp låset. Men vi kunde inte hitta hans nyckel så jag tog honom och hans bur. Jag sprang iväg och jag gömde den. Jag kom med mat och vatten. Vänta jag har inte kunnat komma med mat och vatten nu på ett tag fast det ordnar sig nog. sa Habbbert

-Tänk vilket liv han har. Jag skulle själv inte klara av det. sa Melvin.

-Wahulegu. Jag ska göra självmord he hi ho. sa en konstig man och hoppade av båten.

-Det var konstigt. sa Habbbert.

-Jag håller med dig Habbbert. sa Melvin.

Tiden gick medan de pratade och senare hade alla vaknat. De gick till matsalen och tog något att äta.

-Vad gott det är. sa Melvin

-©. sa Habbbert.

-@. sa Melvin.

-Vad pratar vi om? frågade Habbbert.

-¶©@£$∞§[]≈°!”#€%&/()=?`!!!! hörde de en man skrika. 

-Vi går ut för att kolla. sa Melvin och de gick ut.

En man hade trillat av båten och höll på att skrika. De kastade ner en stege och han klättrade upp med den. 

-Tack för hjälpen fast jag inte behövde den. Jag hade kommit upp själv. sa mannen.

-Såg du en konstig man som vi såg hoppa ner i vattnet av båten tidigare. frågade Melvin.

-Nej. Den ända konstiga mannen jag såg nere i vattnet var mig själv. svarade mannen.

-Men var försiktig nu. sa Habbbert.

• Nä det behöver jag inte vara. Du bestämmer inte om mig och jag kan komma upp själv. sa mannen.

Senare så skulle de äta igen och Melvin och Habbbert hade varit med om mycket, mycket, mycket på båten. Habbbert tog en bit bröd men Melvin tog massa, massa, massa fisk.

-Du gillar fisk ser jag. sa Habbbert.

-Ja men hur visste du det? frågade Melvin.

-Jag ser det på din mat. sa Habbbert.

-Har jag så mycket fisk? frågade Melvin.  

-Japp. svarade Habbbert.

Ett tag senare så var de ute på båten och gick.

-Vänta varför skulle jag nu till Amerika? frågade Habbbert.

-Var det inte något med flaskpost? frågade Melvin.

-Nej jag tror inte det. svarade Habbbert.

-Ja, det var nog inte på grund av det. sa Melvin.

Ja det gick några dagar och de var framme i Amerika. Det första de gjorde i Amerika var att de gick till en mataffär för de var hungriga då. På vägen hörde de massa personer som höll på att försöka få alla människor på sin sida.

• We have no money. The children are sick. We have no home.
• Go to church. You will be forgiven for everything you have done.
• No. Why should you? You probaly want to rest. Besides church likes rich people more than oss and treat them much better. 

Allt det hörde man och mera. De gick till mataffären och köpte mat och åt det snabbt för de var riktigt hungriga. De åt och åt. De gick sedan in till ett hotell och skaffade sig ett rum.

-Är det någonting som du vill gör här i Amerika? frågade Melvin.

-Tja nej inte riktigt. Jag kan inte komma på något fast jag måste skaffa ett jobb här. svarade Habbbert.

-Jag går ut nu en stund. sa Melvin.

-Ok ha det kul. sa Habbbert.

Habbbert visste inte vad han skulle bli. En som gick till kyrkan? En som inte gillade kyrkan och kanske till och med protestera mot det ute bland människor? 

Nästa dag hade han bestämt sig. Han skulle strunta i kyrkan. Han gick ut för att leta jobb men kunde inte hitta ett ända som han ville jobba på. Hanletade och letade men kunde ändå inte hitta ett. Han gav till slut gav han upp och bestämde sig för att gå tillbaka till hotellet. På vägen han tog en öl på vägen. Han tog en till öl på ett annat ställe. Han tog 4 st på ett annat ställe. Till slut var han väldigt, väldigt full. Han hade svårt för att gå. Det påminde honom om hur det var på bondgården. Han var trött och därför hade han svårt för att gå. Han somnade på vägen. En man såg allt som hade hänt och väckte Habbbert.

-I will buy you 15 beer’s if you want me to. sa han.

-Yea I really want beer. Yes please. svarade Habbbert.

Habbbert fick sin öl. Han drack och drack intill han hade druckit allt. Han gick ut och tackade för ölen. Mannen följde efter Habbbert och efter ett tag började han prata.

-I will proteckt you’re money. You know it isn’t safe here. There are lot’s and lot’s of theifs here. You’re money is only safe with me. All the theif’s will do anything for you’re money. I warn you. Give me you’re money or lose it. sa han

-Well I really do not want to lose all my money. How do you keep all the money safe? frågade Habbbert.

-Well it is easy. I lock in the money and have people garding it. This is the best part. The people are armerd with weapons. I have both a code and you need a key.. svarade han.

-Well I will think about it. sa Habbbert.

-Ya that is probally the best thing to do. sa han.

Ett kort tag senare.

-Well I have made up my mind. I will do it. It is the safest, smartest and best thing to do right now. sa Habbbert

-Good choise. sa han. 

Habbbert lämnade alla pengar till honom. Ett kort tag senare så såg han en affish med mannens ansikte på. Det stod wanted for thricking people into giving him there money. Då så förstod Habbbert att han hade blivit lurad på alla sina pengar. Han hade inte lyckats skaffa ett jobb häller. Han visste inte vad han skulle göra. 

Efter ett långt tag tänkandet förstod han att han bara hade ett val. Han fick bli tjuv. Han stall några plånböcker i början och tog hem dem.

Senare tillbaka i hotellet så var han och Melvin tillsammans. 

-Hur har din dag varit? frågade Melvin.

-Inte så bra alls. Jag kan inte komma på en bra sak utom att jag fick 15 flaskor med öl. sa Habbbert

-Varför har din dag varit så dålig? frågade Melvin.  

Habbbert var tvungen att förklara efter.

-Jaha. Det var inte bra fast jag har själv varit tjuv. Det var så jag tjänade alla mina pengar. Fast nu har jag slutat. Jag ångrar det nu. Tråkigt att du nu har hamlat i samma problem.

-Ja visst är det. Jag har inga andra val. Hur skulle jag annars kunna klara mig? Detta är lika dåligt som det var att vara dräng för mig. sa Habbbert. 

Nästa dag gick det ok för honom med snatteriet ända intill någon hade märkt honom. Efter det såg han affisher med sitt ansikte på. Han försökte hålla sig undan så ingen såg honom. Det gick bra ända tills några personer märkte honom. De jagade och jagade honom. Han kom undan från dem till slut. Han förstod senare att han inte kunde klara sig så han dränkte sig själv. Detta är en sann historia. Ok den kanske inte är sann.

                                                Slutet gått allting gott.