Habbbert Walt i staden

En flytt till staden

Habbbert Walt hade gått och gått i flera timmar så snabbt han kunde. På vägen så hade han sett hur allting hade blivit större, bättre och finare. Husen och allt det andra var finare än han hade trott. Han hade trott att det skulle vara ganska likt. 

-Här stannar jag och villar mig. sa han till säg själv. Han sov någon timme och sen fortsatte han. -Men vart ska jag? tänkte han plötsligt till säg själv. Jag borde ha tänkt på det tidigare. 

Efter att ha gått någon timme till kom en man som red på en vagn med hjälp av en häst. -Goddag. sa mannen till Habbbert. 

-Goddag. svarade Habbbert till mannen. -Vart är du på väg? frågade mannen. -Jag vet inte. Någonstans där det inte är som det är i det hemska landet. svarade Habbbert. -Staden skulle passa dig i så fall. Vill du rida ditt med mig? frågade mannen, Javisst. svarade Habbbert direkt. -Hoppa upp då. sa han och så började dem rida till staden. Jag heter Magnus. sa mannen. -Jag heter Habbbert Walt och för något konstigt skäll så skriver jag det med tre stycken b’n. sa Habbbert. Några minuter senare vilket skulle vara ganska mycket längre om Habbbert gick senare var dem framme. -Hej då Habbbert Walt. sa mannen. -Hej då själv Magnus. sa Habbbert och så var han äntligen framme.

Han hade inte tid att titta omkring men av det han såg blev han förvånad för att han trodde att det skulle vara mer som ute på landet vid bondgårdarna. Den natten hade han ingenstans att bo så han fick sova ute någonstans. Nästa morgon var han glad.

 -Nu ska jag slippa min bonde som var så sträng. Detta är nog bättre än att vara dräng. I mitt liv är detta nog den bästa dan för jag har flyttat till stan. Här kan jag vara glad, jag kommer trivas i denna stad. Tra la la. sjöng Habbbert intill han blev avbruten av ett skrik.  -Där är en sådan ond dräng som kommer hit för att ta vårans pengar, mat, jobb och kläder. Vi tänker inte tillåta det, nu tar vi honom och klår honom intill han dör. skrek en man. -Ja det gör vi. -Ingen dräng ska få mitt jobb som bagare. svarade en annan man. 

Sen så började en massa människor jaga Habbbert omkring i staden. Habbbert kunde inte hålla sig ifrån dem hur länge som helst så till slut kom dem ikapp honom. Han blev slagen, sparkad, spottad på och allt möjligt annat. 

-Ok, jag trodde att det skulle vara bättre. tänkte Habbbert. Det kom en polis förbi och såg vad de gjorde mot Habbbert och stoppade det.  -Hur gick det? frågade polisen Habbbert. -Aj jag aj jag tror att jag kommer att dö aj om jag aj när jag har stannat här länge aj länge bland alla här som hatar mig. svarade Habbbert. -Nä det kommer inte att hända. Vi poliser kommer att stoppa det. Du kan lita på oss. Gör du det? frågade polisen. -Jo klart att jag litar på er män det kanske händer ändån. sa Habbbert. -Men ha en bra dag och jag hoppas att du trivs här i staden. sa polisen.

Habbbert hade inte märkt det men det var mycket mera människor i staden än i landet. Det var människor vart han än såg. Han visste inte ens att det fanns så många människor i hela Sverige.

-Jag måste skaffa ett jobb. tänkte Habbbert för sig själv. Jag vet inte var man hittar jobb och hur man gör. Jag borde vara en lärling till en lärling så jag vet hur man är en lärling.

Sen så började Habbbert leta efter ett jobb. Ända tills han märkte en sak han märkte att personen skulle komma närmare och snart märka honom. Han märkte också att det var bonden han jobbade för innan och han visste att det skulle sluta illa om hans bonde skulle märka honom och fånga honom. Så Habbbert sprang iväg. Fast bonden märkte nog att Habbbert var där för att han sprang efter. Han jagade Habbbert men Habbbert ville verkligen inte bli en dräng igen och säkert bli ännu sämre behandlad så han fortsatte att springa. Men bonden slutade inte att jaga honom och Habbbert märkte att många tittade på dem. De sprang och Habbbert hörde att några höll på att prata att de inte var välkomna till staden och att de skulle ta dem. De var fulla av energi och Habbbert och bonden hade sprungit mycket så de kom lätt ifatt bonden för han var bakom Habbbert så Habbbert hade kommit undan denna gången men bonden visste nu att Habbbert bodde där och han visste att bonden inte hade get upp så han skulle akta sig. 

Habbbert visste vad han skulle jobba som nu. Han ville bli en lärling till en fiskrensare fast han hatade fiskar. Han behövde hitta ett ställe att göra det på så han letade och till slut hittade han ett ställe. Han gick in och frågade om han fick jobba.

Samtidigt var bonden mycket, mycket arg. Han hade blivit stoppad för att några personer hade trott att han skulle ta deras jobb fast han inte ens var där för att jobba. Han gjorde bilder med Habbberts ansikte på och skrev att han ville ha dena personen fångad och lämnad till honom levande. Han hade också skrivit att det var en belöning. Bonden satte ut dem här och där så att folk skulle se dem. Han tänkte att han snart skulle få tillbaka en dräng och var nöjd med det. När han hade hängt upp alla bilderna så var det ganska många som letade efter Habbbert i staden. Nästan alla som letade gjorde det för belöningen eller att få bort honom så att han inte stjäl deras jobb men några gjorde det för skojs skull.

  Habbbert skulle bli en lärling för en fiskrensare nästa dag så han ville vara pigg och må bra så han gick och köpte nyttig mat och sen så gick han och la sig direkt. Han la sig utanför jobbet så han inte skulle gå vilse. Nästa dag såg han på när den bästa fiskrensaren (för att han skulle bli så bra som möjligt). 

-Vill du pröva på en fisk nu en gång? frågade han Habbbert. -Ja det vore bra att få öva en gång. svarade Habbbert. 

Han gjorde det. Det gick ok. Han fick pröva en gång till. Det gick faktiskt lite bättre. Massa fiskar och många timmar senare så var den jobbdagen slut. Hans scheff gick fram till Habbbert.

-Jag tyckte att du gjorde bra idag och du kan börja jobba istället för att vara en lärling. sa Habbberts scheff. -Va? Tycker du? frågade Habbbert. Ja det tycker jag. Vill du fortsätta vara en lärling eller bli en arbetare? Valet är ditt. frågade Habbberts scheff. -Jag skulle gärna bli en arbetare. Nu vill jag verkligen bli det när jag hör att du tycker det. svarade Habbbert. -Ses imorgon. sa Habbberts scheff. -Hejdå. sa Habbbert.

Under samma tid hade bonden fått en person att samarbeta med medan massa andra personer letade efter honom själva.

-Jag har en idé. sa mannen som bonden samarbetade med. -Vad bra. Vad är planen? frågade bonden. -Jo först måste jag veta en sak som inte många gillar men din dräng gillar. sa mannaen. -Knappar. svarade bonden direkt utan att behöva tänka. -Vad bra jag råkar ha en massa knappar. Detta är planen. Vi sätter ut knapparna så han följer efter dem och går rakt i en bur. svarade mannen. - Bra idé men varför i hela friden har du en massa knappar? frågade bonden. 

När Habbbert hade gått in i fällan så kom bonden och frågade

-Varför övergav du mig och var är dem andra drängarna? fråga bonden -Jag rymde på grund av hur jag blev behandlad och jag har inte en enda aning var de andra drängarna är. svarade Habbbert. -Men nu är du fast. Du kan inte göra någonting om det dumma, osmarta dräng. sa bonden. -Du kommer inte undan med detta. svara Habbbert.

Bonden satte upp buren med Habbbert i på sin häst och vagn. När han var där uppe såg han en av de andra drängarna i en annan bur.

-Psst. Hallå. sa Habbbert till honom. -Hej Habbbert. Jag ser att han också har dig. Oh vad är detta? Det är nog nycklarna till din bur. Tur att jag när dem. sa han och gav dem till Habbbert. 

Habbbert låste upp sin bur och letade efter nyclarna till den andra drängens bur. Han kunde inte hitta dem och gav upp så han tog buren och hoppade av. Han sprang iväg med buren. Efter ett tag orkade han inte bära den mer. 

-Förlåt men jag orkar inte bära mera. Jag lämnar dig här. Om det inte vore för dig så hade jag fortfarande varit fast i buren och behöva bli dräng igen. Jag skulle ändån inte kunna få ut dig. Var inte orolig. Jag kommer med mat och vatten till dig så ofta jag kan. Hejdå. Lycka till. sa Habbbert till innan dess drängren i buren.

Habbbert gick tillbaka och som tur var det inte så långt tillbaka. Han tog något att äta och dricka och gick tillbaka till drängen. Han fick dela mackan i några delar och böja delarna lite. Glaset gick inte in så Habbbert fick hälla ner vattnet och den andra drängen fick dricka så mycket han kunde. 

När han hade get innan dess drängen mat gick han tillbaka och gick in i ett hotell som var nära stället där han jobbade. Han sov där över natten och nästa morgon gick han till jobbet. Han var tidig och scheffen så att om han började när han kom fick han sluta tidigare. Han jobbade så hårt han kunde hela dagen. 

Efter den dagen gick han till innan dess drängen i buren med mat och dricka. 

-Jag måste använda toaletten. sa innan dess drängen i buren. -Ja det vet jag inte hur vi ska fixa. sa Habbbert. -Jag fryser också. sa drängen i buren. -Aj då. sa Habbbert. 

Det var några som ville ta Habbbert så de skuggade honom och tänkte ta honom när han sov. De väntade några timmar utanför hans hotellrum så de var säkra på att han sov. Då sågade de upp dörren och tog honom. De bur honom till bonden och bur upp honom på vagnen. Bonden gav dem en belöning och så gick de. Men efter ett tag så vaknade Habbbert av en mardröm. Han skrek så att bonden märkte det. Han märkte själv att han var uppe på vagnen så han hoppade av. Bonden jagade honom med vagnen men det var mörkt så hästen och bonden såg inte så bra. Bonden kom ifatt honom efter ett tag av letande och hoppade ner. Men när han kom ner så hade Habbbert redan hunnit springa en bit och när han kom upp igen så kunde han inte se Habbbert.

Nästa morgon var Habbbert trött och på vägen till jobbet märkte han att många tittade surt på honom. Han försökte komma ifrån det och komma in i jobbet så fort som möjligt. På vägen märkte han en bra sak. Någon hade tagit bort bilderna där det stod om att han skulle bli fångad. Han undrade vem som hade gjort det. När han kom in i jobbet kom scheffen fram till honom.

-Vi håller på att gå i konkurs tyvärr. Så jag vet inte hur länge hur länge du kommer att kunna jobba här mera. sa scheffen. -Ja visst är det synd. Jag hoppas att det går bra nu och framöver. svarade Habbbert. 

Arbetet var hårt och trögt. Han trodde att han skulle somna och att han skulle bli slagen precis som på landet. Men han blev inte slagen och somnade inte heller. 

När dagen var slut gick han direkt med mat och dricka till innan dess drängen i buren. 

-Tack för du gör detta. Jag uppskattar verkligen att du tänker på mig. Jag har det verkligen svårt här inne. Så ju mera hjälp jag får desto bättre mår jag. Du kommer inte att tro på det men detta är nästan jobbigare än att vara dräng men att vara dräng är lite jobbigare.

Habbbert gick iväg och på vägen tänkte han om det fanns något sätt att få ut innan dess drängen i buren. Hur mycket han än tänkte så kunde han inte komma på ett ända sätt att få ut honom. Han ville komma på ett sätt men hur mycket han än tänkte och ville kunde han inte komma på ett ända sätt som man kunde få ut honom.

På vägen gick en man fram till honom slog honom hårt i magen och gick iväg. Habbbert fick väldigt ont. Han tänkte att han behövde köpa nya kläder. Han gick direkt till ett ställe och köpte nya kläder. Han var nöjd med det för då så blev han inte slagen av alla människor längre. Men det fanns bara en nackdel. Han använde nästan alla hans pengar han hade på den. Han tänkte inte heller på att han inte kunde ha på sig den varje dag. Nästa dag när han förstod det tyckte han att den var onödig och sålde den. Han lyckades inte sälja den till någon för samma pris som den kostade men halva priset av vad han köpte den för fick han den såld. Så det gick tillbaka till att han blev slagen. 

Det gick lite sämre för Habbbert jobb. Han behövde gå med mat och dricka till innan dess drängen i buren. Han blev slagen mera. Drängen jagade omkring honom mera. Ja det höll på att bli hårdare för honom. Efter en vanlig dag när han var ute och gick kunde han ha stora sår, blöda och till och med blivit räddad av en främling. Men det var ofta ganska mycket värre. Han och innan dess drängen i buren fick leva på allt han hade.

En dag var han med innan dess drängen i buren för att de inte skulle vara ensamma.

-Kommer jag någonsin att komma ut ur buren? frågade innan dess drängen i buren. -Jag kan inte svara säkert men jag ska göra det bästa som inte inkluderar att gå till var gamla bonde och försöka hitta och sen ta nycklarna i smyg. svarade Habbbert. -De här fria dagarna som jag upplevde efter att ha varit dräng och innan jag hamlade här i buren var de bästa dagarna i mitt liv. sa innan dess drängen i buren. -Jag ska försöka hitta på en idé. Jag är skyldig dig allt. Det var du som rädda mig. sa Habbbert.

Nästa dag så var Habbbert glad för att han hade läst i tidningen om att det hade gått bra för en annan av dem som brukade vara dräng som och också jobbade på samma bondgård. Så han var glad när han åt frukost, när han jobbade och när han jobbade. Han var glad hela dagen. I tidningen stod det tillräckligt mycket om honom så att Habbbert kunde skicka ett brev till honom. Han skicka ett där det stod grattis och sådant på. När han hade skickat det och var på vägen tillbaka så gissa vem han stötte på. Han stötte på bonden. Bonden började jaga honom omkring i staden. Ja nu är detta kapitlet slut och nu vet du hur Habbbert har det i staden.