1800-talet En vanlig dag

En vanlig dag

Det är en tidig morgon och det är några timmar intill tuppen vaknar och drängarna är vakna. Det är kallt och regnar. De mjölkar alla korna. -Ingen har det värre än oss drängar. tänker Habbbert Walt. När de har gjort det så måste Habbbert Walt fixa frukost och sen gå ungefär en mil för att fiska fisk för middagen. -Jag hoppas verkligen att det nappar bra idag så jag inte behöver vänta i regnet så länge. tänker Habbbert Walt. Det blir tvärtom än vad Habbbert Walt ville. Han måste vänta länge på fiskarna i det kalla och regnet. -Ja jag slipper i alla fall vara under vattnet som fiskarna måste. tänkte Habbbert Walt. Efter en lång stund senare ger Habbbert Walt upp och går hem med bara några små, få fiskar. 

När han kommer tillbaka var dem som bodde där vakna. Det visste Habbert Walt när han hörde -Du är sen och är det all fisk du har? Du är verkligen värdelös och tro inte att du får så mycket mat till middag! skriker bonden och slår Habbbert Walt rakt i huvudet och går iväg. Habbbert Walt går direkt till sin nästa syssla för att Habbbert Walt inte vill få mera stryk av bonden. Han plockar potatis som dem ska ha med fisken till middag. Det är i alla fall gott om potatis. Nästa syssla är att mata djuren och då så märker Habbbert Walt att dem inte har någon  mat att mata djuren med. Habbbert Walt säger det till bonden. -Jaha då. Du får väl skaffa mera mat då. Detta är för ditt slöande när du fiskade. säger bonden och slår Habbbert Walt igen. Habbbert Walt går ut för att hitta mera mat och när han har matat djuren måste han vidare.

Han somnar på vägen till den nästa sysslan som är att klippa av ullen av fåren. Bonden märker att Habbbert Walt sover och blir helt förbannad. -Vakna din dumma, dumma dräng! Du är väldigt värdelös och den sämsta drängen i hela Sverige! skriker bonden så högt att alla på bondgården hör och så började bonden jaga Habbbert Walt och kastade sten på honom. -Kom tillbaka din misslyckade dräng! skrek han. Efter ett tag slutade bonden jaga Habbbert Walt. Habbbert Walt gick till sin nästa syssla så fort han kunde. När han såg faren så började han tänka på när får hopar över en mur och man räknar dem när man har svårt för att somna så han blev trött av det och somna igen. Han vakna av att bonden hade kastat honom i en ganska djup bäck och han hade landat hårt. -Du betjänar detta dumma dräng. sa bonden och skrattade. Gissa om Habbbert Walt var en bra simmare. Du hade rätt, han är inte särskilt bra. Men Habbbert Walt hade tur, det var nämligen en man som hade sätt allt och hjälpte upp honom. -Tack för hjälpen. sa Habbbert Walt. -Varsågod. sa mannen. -Jag heter Habbbert Walt. sa Habbbert Walt. -Jag heter Johan. sa mannen (Johan). Jag måste gå nu, jag måste vandra långt. -Lycka till. sa Habbbert Walt. -Tack för att du muntra upp mig. säger Johan. Det var det sista Habbber Walt någonsin såg av Johan.

När Habbbert Walt var tillbaka på bondgården gick han direkt till sin syssla. Att klippa ull. Denna gången somnade han som tur inte. När han klippte ullen gick det trögt så bonden kom och skrek åt honom att skynda sig. När han äntligen var klar så slog bonden honom igen för allt han inte gillade med vad Habbbert Walt hade gjort. Nu skulle han jobba med växterna och han gjorde det ganska bra. -Detta är nog det första jag har gjort idag utan att bonden har blivit arg på mig på grund av hur jag har gjort det. -Habbbert Walt och Hugo ni ska laga maten nu! skrek bonden. Habbbert Walt och Hugo kom direkt för att laga maten. Dem fick fisken som Habbbert Walt hade fiskat, potatisen som Habbbert Walt också hade plockat och grönsaker som en annan dräng hade skaffat. De lagade maten och när han var färdig med att laga maten så hade alla dem andra drängarna kommit. Då så sa bonden -Idag så har vi inte så mycket mat så ni drängar får jobba nu istället. Alla drängarna utom Habbbert Walt klagade och gick iväg lite sura. Habbbert Walt gillade inte den maten så han hade ändån inte ätit så mycket av maten. Under tiden bonden och hans familj fick Habbbert Walt och dem andra drängarna jobba mera på gården. De jobbade med en massa tråkiga sysslor medan bonden och bondens familj åt och drängarna skulle äta fast fick inte. Habbbert Walt blev väldigt arg och han bestämde med de andra drängarna att alla skulle rymma från stället så att bonden skulle få smaka sin egna medicin. Det sista Habbbert Walt sa till sina drängvänner var -Hej då alla vänner. Jag kommer att sakna er och kommer aldrig att glömma bort en ända av er. Ha det trevligt och jag kanske kommer att träffa en av er om jag har tur men jag tror inte att det kommer att hända. Jag hopas att ni har det bra. Sen så rymde alla drängarna utan att bonden visste det. Undra hur det kommer att gå för alla drängarna. Nu vet du hur en vanlig dag är för Habbbert Walt och dem andra drängarna på den bondgården.