Branded page 90 and 91 translated into Swedish (kapitel 38)

P. 90

Trettioåtta

Minnie Cooper kör ej en Mini Cooper. Hennes bil är en vit polo, och den svänger in i gästparkeringen bakom en Mondeo och framför en Yaris. Det är 4 personer inuti Mondeon, två i Yarisen. Medan hon parkerar Polon i utrymmet, är Minnie nöjd med att se ett antal grupper av människor som sölar nära fordon, förmodligen väntar de för att byggnaden med receptionen ska öppnas.

Det är inte riktig en byggnad, det är en av de där bärbara sakerna som toaletterna dem har på popfestivaler, och den står på den utbreda asfalten utanför fängelsets grindar. Ramper på både änderna leder fram till dörrar som är stängda. Ordet IN är markerat på rälsen av den nära rampen, UT på rälsen av den andra. Två fängelsevakter lutar sig mot vars en sida av IN skylten, rökandes. Ingen av dem glimtar mot parkeringen, som fyller upp.

För att hälsa på någon i fängelse måste du ha en besökarorder. Minnie Cooper har ej en eftersom hon känner ingen i fängelse. Hon känner en eller två personer som borde sitta i fängelse, med det är irrelevant. Hon vet om att hon inte skulle kunna komma förbi grindarna, men det är okej, hon behöver inte. Allt som hon behöver är för en av Gavin Wards föräldrar att dyka upp. Eller båda. Hon vet hur de ser ut, hon hade gott om tid att studera dem i domstolen. Hon hoppas på att de kommer vara här idag för det är den sjätte gången av sju dagar som hon kom hit. Detta är en topsäkert fängelse: förr eller senare är någon tvungen att lägga märke till henne och utmana henne.


P. 91

Fem minuter innan receptionen ska öppnas, driftar gästerna emot foten av rampen och köar former. Minnie tittar från förarsättet men ser inget ansikte som hon känner igen. Hon gav praktiskt upp för att slippa nödvändigheterna av att behöva vaka en sjunde gång när en gammal röd Polo skramlar förbi och kör in i en närliggande parkeringsplats. Förarens dörr öppnas och ut kommer Anna Ward, med jackan hon hade på sig under rättegången. Hon ser äldre ut.