Förintelsen
Förintelsen, som var nazisternas attentat att utdöda de som var judar i Europa under det andra världskriget. Det beräknas att antalet judar som dog under de 12 åren med nazisterna på makten dödades mellan 5 och 6 miljoner judar (en beräkning påstår att minimumet döda judar var 5 596 000 och maximumet 5 860 000). Adolf Eichmann (högsta administratör av förintelsen) uppgav siffran 6 miljoner, vilket även är FN:s officiella siffra. Ungefär 2,9 miljoner av dem dog i ett förintelseläger, där det var vanligt för en jude att dö utav att bli mördad i en gaskammare (ungefär hälften av dem på förintelselägren blev det), dö utav svält, misshandel, sjukdomar, köld eller hårt arbetande. Förintelsen började år 1933 och varade till år 1945, alltså 12 år.
Förintelsens början: När nazisterna hade tagit makten i Tyskland året 1933, hade de först inte planerat att få Tyskland judefritt genom att ta död på judarna, utan de ville tvinga dem att emigrera till andra länder. Men de andra länderna ville inte ta emot judarna.
Själva planen på att utrota judarna växte efter invasionen av Sovjetunionen då inte längre resurserna räckte till att ta hand om alla judar som fanns i de erövrade områdena
Förintelseläger: År 1942 bestämdes det av nazisterna att judar skulle skickas till förintelseläger där ungefär hälften av dem blev gasade ihjäl i gaskammare. Samtidigt som judarna behövde dö enligt nazisterna, så behövde Tyskland även arbetskraft eftersom att många av männen i rätt arbetsålder var med i armén eller de andra vapenslagen. Därför användes många av Förintelsens offer som slavarbetare innan de avlivades. Under tiden i förintelselägren dog det även många judar på grund av annat som exempelvis svält och sjukdomar.
Det fanns fyra renodlade förintelseläger, Chelmno, Belzec, Sobibor och Treblinka. Alla låg i Polen som då var ockuperat. Gaskammarna var uppbyggda att föreställa duschar för att lura judarna till att det var duschar och sedan spruta ut koldioxid som dödade alla offren. De flesta av judarna som deporterades till förintelselägren blev avrättade direkt vis sin ankomst. Endast en minoritet valdes ut och hölls vid liv för att utföra de nödvändiga arbetena i lägret. En särskild arbetsgrupp som kallades Sonderkommando. Fångarna var tvungna att bära ut liken från de som dog i gaskammaren och bränna dem.
Förintelselägren var förhållandevis små och fungerade enbart som avrättningsplatser. Bostad och andra byggnader behövdes endast för lägervakterna och det låga antal fångar som arbetade i lägret.
Belzec, Sobibor och Treblinka var igång under åren 1942-1943. Förintelselägret Chelmno var i drift under två perioder, den 8 december 1941 till mars 1943 och från den andra april 1944 till den 17 januari 1945. Sammanlagt blev över två miljoner judar dödade i dessa fyra förintelseläger.
Två av de läger som upprättades i det ockuperade Polen Auschwitz-Birkenau och Majdanek fungerade som kombinerade koncentrations- och förintelseläger. När man ankom till ett av dessa läger fick fångarna genomgå selektioner om vilka man skulle ta ut och ha som slavarbetare och vilka som skulle bli sända till en gaskammare. Gamla, kvinnor och barn blev oftast skickade till en gaskammare direkt vid ankomsten.
Auschwitz-Birkenau var det allra största nazistyska lägret och blev centrum för utrotningen av Europas judar.
Majdanek var mycket mindre, och gaskammaren hade inte kapacitet att döda fångar i en stor skala. Men det faktum att en del av de judiska fångarna fördes direkt till gaskamrarna vid ankomsten gör att man brukar räkna det som ett förintelseläger.
I både Auschwitz-Birkenau och Majdanek användes Zyklon-B i gaskamrarna. Egentligen så var Zyklon-B ett bekämpningsmedel mot skadedjur, som användes för avlusning av kläder och baracker i lägren. Det tillverkades av det tyska företaget Degesch (Deutsche Gesellschaft für Schändlingsbekämpfung), ett dotterbolag till det tyska kemikoncernen I.G. Farben. Ämnet levererades i kristallform och när det kom i kontakt med luftat utvecklades en giftig gas. Kristallerna förvarades i slutna behållare, som tömdes ner i öppningar på taket i gaskamrarna.
Följder:
-FN beslutar år 1947 att tillerkänna ett område i det historiska Israel, i ett brittiskt NF-mandat, för att bilda staten Israel som tillflyktsort för judar.
-Nürnbergsprocessen där många ansvariga för Förintelsen dömdes utifrån vittnesmål och bevisning. Flera av de värsta förbrytarna begick däremot självmord, blev dödade av motståndare eller gömde sig i exil (exempelvis Sydamerika).
-Förintelseförnekelse: nynazister, islamister, kontroversiella politiker och historiker har förringat Förintelsen och dess omfattning, uttalat misstro mot bevisen och lagt skulden på judarna, till exempel president Ahmadinejad och David Irving.
-Innan och i början av andra världskriget sågs Adolf Hitler och Tyskland som goda förebilder av många ledare i och utanför Europa, inte minst inom militären. Efter kriget samt avslöjandet utav Förintelsen kom det en stark reaktion av avståndstagande som ledde till förbud mot nazistiska organisationer och symboler i många länder. I en del länder är boken Mein Kampf (Hitlers bok) förbjuden.
-Inom skolundervisning har frågor om rättvisa, kulturell mångfald och etnisk diskriminering fått mer utrymme under efterkrigstiden, på många håll som obligatorisk undervisning. Ofta klasser på minnesplatserna som studiebesök/skolresor.
Källor:
http://www.ne.se/lang/förintelsen
http://www.so-rummet.se/kategorier/forintelsen
http://sv.wikipedia.org/wiki/Förintelsen
http://www.levandehistoria.se/fakta-om-forintelsen/forintelsen/forintelselager
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar