Ludwig van Beethoven spelade två olika epoker under sin karriär. Wienklassicismen och romantiken. Därför har jag valt att jämföra de två epokerna.
Wienklassicismen: Den wienklassiska stilen, som blev av stor betydelse och som utgjort själva fundamentet för den senare musikutvecklingen ända fram till våra dagar hade sin blomstringstid ungefär under tiden 1770-1830. Den bottnar i rokokoströmningarna under föregående årtiondena och förbereddes av tonsättare bland annan i Mannheim, Italien och Wien, men fullbordades av de tre stora kompositörerna Haydn, Mozart och Beethoven. Deras personliga genialitet hade därvid oerhört mycket att betyda. Det nya som uppstod var en mogen och fulländad instrumentalstil i princip homofon, men likväl med ett spirituelt växelspel av olika stämmor och med visans och dansens symmetriska periodbildning som grundval för en kreativ och konstnärligt högt utvecklad formbyggnad. En särskilt idealisk tummelplats fick den nya stilen i den moderna, av Haydn fullt utbildade sonat- och symfonitypen men ddess tre till fyra satser - en kompositionstyp som också kom att behärka alla sorter av kammarmusik och i huvudsak även instrumentalkonsten.
De tre dominerande mästarna har var och en sin säregna fysionomi. Haydns friska vitalitet och humor får ett komplement i Mozarts mer sensibla, förädlade känsla och skönhetsdyrkan. Till båda sällar sig Beethoven som en mäktig, mer tragisk och subjektiv gestalt, vilken för den klassiska stilen vidare mot större uttrycksförmåga mot större uttrycksförmåga och större former men ändån bildar en övergång till den musikaliska romantiken. Till wienklassicismen kan i viss mån även Schubert räknas till - en annan typ än Beethoven, charmfull och vekt känslobetonad, men likaledes en övergångsgestalt som utgår från klassicismen och närmar sig romantiken.
De tre dominerande mästarna har var och en sin säregna fysionomi. Haydns friska vitalitet och humor får ett komplement i Mozarts mer sensibla, förädlade känsla och skönhetsdyrkan. Till båda sällar sig Beethoven som en mäktig, mer tragisk och subjektiv gestalt, vilken för den klassiska stilen vidare mot större uttrycksförmåga mot större uttrycksförmåga och större former men ändån bildar en övergång till den musikaliska romantiken. Till wienklassicismen kan i viss mån även Schubert räknas till - en annan typ än Beethoven, charmfull och vekt känslobetonad, men likaledes en övergångsgestalt som utgår från klassicismen och närmar sig romantiken.
Romantiken: Inom musiken sattes romantikens tidsperiod igång runt 1820.
Stämning: Alla sorters av känslor, stämningar och atmosfärer reflekterades i romantisk musik. Ett stycke som började med ett glatt dur kunde bli övergå till ett ledsamt moll, kanske för att representera någon olycklig händelse i någons liv. Programmusik, berättelseskildrande instrumental musik, som knappast alls funnits till tidigare blev mycket populär under romantikens period.
Rytm: Romantiken tog rytm och tempo till en helt ny nivå. De var flexibla verktyg för uttryck. Om den instinktiva romantiske kompositören kände i sitt hjärta till exempel tre fjärdedelstakten skulle utbytas mot tretton sextondekstakt, och fördubbla tempot, för att åstadkomma något särskilt på musikaliskt manér, så gjorde han det.
Melodi: Under romantiken skapades långa, flödande melodier som kunde göra oktavsprång och störreändå, samtidigt som tonerna ur den kromatiska skalan flitigt nyttjades.
Dynamik: Romantiska kompositörer gick på längre dynamiska utflykter än man tidigare hade sett. För att öka möjligheterna till effektfulla uttryck kunde det stå, exempelvs ffff och pppp i noterna, det var inte något som man skulle hitta i klassicismens musik.
Till stor del dominerade homofonin, precis som under Wienklassicismen. Inte förrän slutet av romantiken började kompositörer försöka sig på polyfoni igen. Samtidigt blev orkestrarna större, och det totala omfånget utökades med nya instrument (som piccolaflöjt och kontrafagott).
Musikformer: Det bjöds på operor, symfonier, kammarmusik, solosonater och solokonserter inom romantiken, precis som i klassicismen. Den formen som utvecklades på allvar var skrivna för pianosolist. Här var Frédéric Chopin en frontfigur. De vokala genrerna operan och oratoriet levde också kvar, och det som möjligtvis tillkom var kombinationen vokalsolist+piano/orkester.
Både symfoni och operan togs till en ny nivå av uttryck och hänförelse under romantiken. Orkestern växte sig större, och bland annat introducerades det engelska hornet, tubam och den harmonsika harpan.
Till stor del dominerade homofonin, precis som under Wienklassicismen. Inte förrän slutet av romantiken började kompositörer försöka sig på polyfoni igen. Samtidigt blev orkestrarna större, och det totala omfånget utökades med nya instrument (som piccolaflöjt och kontrafagott).
Musikformer: Det bjöds på operor, symfonier, kammarmusik, solosonater och solokonserter inom romantiken, precis som i klassicismen. Den formen som utvecklades på allvar var skrivna för pianosolist. Här var Frédéric Chopin en frontfigur. De vokala genrerna operan och oratoriet levde också kvar, och det som möjligtvis tillkom var kombinationen vokalsolist+piano/orkester.
Både symfoni och operan togs till en ny nivå av uttryck och hänförelse under romantiken. Orkestern växte sig större, och bland annat introducerades det engelska hornet, tubam och den harmonsika harpan.
Beskriva en kompensation:
Für Elise: https://www.youtube.com/watch?v=LQTTFUtMSvQ
Detta är en av Beethovens kompositioner. Dens rondoform är A, B, A, C, A. Für Elise börjar med sektionen A, sedan B, sedan A igen, sedan B och sist ännu en repris av A. Dessvärre hade jag problem med att hitta information om kompositionens händelseförlopp och därför bestämde jag mig för att skriva om en annan komposition av en annan kompositör, Trollflöjten.
Den mystiska nattens drottning ger prins Tamino i uppdrag tillsammans med fågelfångaren Papageno att rädda hennes dotter Pamina från trollkarlen Sarastro. Men som det visar sig så är egentligen Sarastor en vis och ädel person och nattens drottning är skurken.
Tamino utsätts för tuffa prov för att kunna bli medlem i Sarastros krets av visa män och för att bli gift med Pamina. Tamino lyckas, men Papageno blir också prövad men misslyckas i alla proven. Trots det så får hon gifta sig med Papageno. Sarastro och ljusets krafter besegrav nattens drottning.
Så gick handlingen av Trollskogen som var komponerad av Mozart.
Källor:
http://komponera.se/romantiken/
http://musiksok.se/
http://www.ne.se/enkel/trollfl%C3%B6jten
Für Elise: https://www.youtube.com/watch?v=LQTTFUtMSvQ
Detta är en av Beethovens kompositioner. Dens rondoform är A, B, A, C, A. Für Elise börjar med sektionen A, sedan B, sedan A igen, sedan B och sist ännu en repris av A. Dessvärre hade jag problem med att hitta information om kompositionens händelseförlopp och därför bestämde jag mig för att skriva om en annan komposition av en annan kompositör, Trollflöjten.
Den mystiska nattens drottning ger prins Tamino i uppdrag tillsammans med fågelfångaren Papageno att rädda hennes dotter Pamina från trollkarlen Sarastro. Men som det visar sig så är egentligen Sarastor en vis och ädel person och nattens drottning är skurken.
Tamino utsätts för tuffa prov för att kunna bli medlem i Sarastros krets av visa män och för att bli gift med Pamina. Tamino lyckas, men Papageno blir också prövad men misslyckas i alla proven. Trots det så får hon gifta sig med Papageno. Sarastro och ljusets krafter besegrav nattens drottning.
Så gick handlingen av Trollskogen som var komponerad av Mozart.
Källor:
http://komponera.se/romantiken/
http://musiksok.se/
http://www.ne.se/enkel/trollfl%C3%B6jten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar